Israel deltar i Eurovision av den enkla anledningen att landets public service-bolag är fullvärdig medlem i European Broadcasting Union (EBU). Tävlingen har faktiskt inget krav på att deltagande länder måste ligga geografiskt i Europa. Det som räknas är att tv-bolaget finns inom det europeiska rundradioområdet, en teknisk zon som Internationella teleunionen (ITU) definierar. Israel uppfyller kriteriet och har varit med i tävlingen sedan debuten 1973.
Det europeiska rundradioområdet
EBU använder det europeiska rundradioområdet för att avgöra vilka som får söka medlemskap. Området begränsas inte av Europas fysiska gränser (vilket kan verka ologiskt vid en första anblick). Zonen sträcker sig tekniskt sett från Atlanten i väster till meridianen 40° öst och från breddgraden 30° norr till medelhavskusten. Denna definition täcker in länder i både Nordafrika och Mellanöstern.
Grannländer som Jordanien, Libanon, Egypten och Algeriet ligger också inom zonen och har teoretisk rätt att vara med om tv-bolagen lever upp till EBU:s krav. Marocko utnyttjade faktiskt den rätten och tävlade 1980. Israel är alltså inget undantag från en geografisk regel, utan följer samma tekniska villkor som andra länder runt Medelhavet.
Tv-bolagens medlemskap i EBU
Eurovision Song Contest är en tävling mellan tv-bolag, inte mellan stater. För Israels del var det länge bolaget IBA (Israel Broadcasting Authority) som hade medlemskapet. När IBA lades ner i maj 2017 och ersattes av nya Kan (IPBC) blev det lite rörigt administrativt kring medverkan.
Kan blev fullvärdig medlem i EBU först i december 2018. Innan dess krävdes ett specialavtal för att Israel skulle kunna delta i Eurovision 2018 i Lissabon. Denna tillfälliga lösning banade väg för Netta Barzilais vinst med ”Toy”. Sedan slutet av 2018 är Kan ordinarie medlem och kan anmäla bidrag automatiskt. Eftersom EBU kräver att medlemsbolagen är oberoende från staten fungerar medlemskapet även som ett skydd för Kan mot politiska ingrepp från regeringen.
Regler och politiska ställningstaganden
Frågan om varför Israel är med lyfts ofta när det är konflikt i området. EBU har inför 2024 och 2025 spikat att Israel får delta eftersom Kan uppfyller alla regler. Referensgruppen trycker hårt på att Eurovision är ett icke-politiskt evenemang som ska förena genom musik.
Att Israel får stanna skiljer sig från uteslutningen av Ryssland 2022. EBU motiverade Rysslands uteslutning med att ryska tv-bolag bröt mot grundläggande värderingar, vilket riskerade att skada tävlingens rykte. När det gäller Israel anser man att Kan inte brutit mot stadgarna. Det finns också ekonomiska faktorer. Tyska public service-bolag är stora finansiärer och har markerat att de inte accepterar en uteslutning av Israel. Om Kan uteslöts skulle bolaget dessutom bli svagare och mer sårbart för statlig nedmontering.
Historik och resultat i tävlingen
Israel har varit med i gamet i över fem decennier. Debutanten Ilanit kom fyra 1973 med ”Ey Sham”. Sedan dess har landet ställt upp närmare 50 gånger och bara missat festen vid ett fåtal tillfällen.
Totalt har de vunnit Eurovision fyra gånger:
- 1978: Izhar Cohen & the Alphabeta med ”A-Ba-Ni-Bi”.
- 1979: Milk and Honey med ”Hallelujah” (på hemmaplan i Jerusalem).
- 1998: Dana International med ”Diva”.
- 2018: Netta med ”Toy”.
Tävlingen har arrangerats i Israel tre gånger: 1979 och 1999 i Jerusalem samt 2019 i Tel Aviv. Efter vinsten 1979 tackade Israel faktiskt nej till att arrangera 1980 av ekonomiska skäl, så Nederländerna fick ta över värdskapet det året.